Hisspodden 2021

Vilande tankar om att äntligen starta den podd jag så länge tänkt bubblande upp igår.

Att göra bokslut och titta inåt och framåt när året tar slut är något jag gör varje år.

Igår hamnade min tanke om att tillsammans med så många kloka gäster skapa en möjlighet att välja ett vänligt sätt att ta hand om dina behov.

Meningen är att ha avsnitt som ger kunskap och ny forskning. Andra avsnitt som ger mod att våga. Behovet av tröst och medkänsla ska vara med såklart,är det ältande eller anklagande du hamnar i behövs vänlig och tydlig hantering. Acceptans är centralt för att kunna åka upp några våningar när du rasat eller fastnat.

Metaforen Hiss har funnits med mig länge och står för det jag tror på när det gäller att möta mig själv och andra i livets balansgång.

Skickar jag mig själv eller andra ner i källaren i mörker med skam,tvivel och ältande som sällskap behövs ett tydligt verktyg för att komma upp igen. Livet är inte alltid på topp men att hantera och förstå egna och andras behov är centralt för mig.

Jag har under 2020 spelat in en webutbildning för www.fortbildia.se där jag pratar Hållbart och hälsosamt arbetsliv. 2020 har jag också haft förmånen att vara chef för fantastiska medarbetare på Linköpings Stadsmission som lärt mig så mycket om öppenhet, transparens,sårbarhet och mod.

I podden får du möta gäster som kan hjälpa dig stanna upp och lyssna till dina behov.

Varmt välkomna att kliva in i hissen tillsammans med mig och gäster.

Gott nytt år Agneta

#bättretillsammans #hållbarhet

Lågaffektiva dagar 2020 på hemväg

Stannar upp i tacksamhet över möten, kunskap och generositet i världsklass.. Reflektioner,erfarenheter och knivskarpa inifrånperspektiv från Lina Liman och Damien Milton om det vi ännu inte framme vid “Rätten att få vara sig själv”.

Funkarna www.funkarna.se kommer ge barn en röst och hjälp att kommunicera behov och få information helt underbara.

Nätverket Lågaffektiva psykologer och Lågaffektiva bokhandeln har åstadkommit en berikande, varm ,kunskaps och erfarenhetsinriktad konferens som stannar kvar med glädje och inspiration.

Tacksam att få vara en del i ett nytt nätverk som gemensamt arbetar för autonomistödjande pedagogik. Ser fram mot fortsättningen .

Om en vecka startar jag en implementeringsresa tillsammans med LSS Mjölby under 2020.

Avslutar med det viktiga att sluta tolka och rätten att få vara sig själv.

Lågaffektiva dagar - Se under ytan

Det finns olika sorters skörhet den som på ytan verkar hård som is men om man trampar på isen krossas ytan och foten hamnar i vatten som stänker upp. Utbrottet riktas utåt och kan komma av för höga krav, plötslig förändring eller av en stark känsla som hen inte kan hantera.

Skörhet kan se ut som mjuk pudersnö men dölja skare som man också kan trampa rakt igenom men då trycker foten ned snön och dränker utbrottet som sker inombords av precis samma skäl som för hen med den till synes hårda ytan och utåtagerande.

Skammen hos båda är förödande,reaktionen tar mycket av dagens energi och konsekvenserna kan handla om livet.

Att arbeta förebyggande och att förstå att beteendet är en lösning för att återfå självkontroll och vill vi bistå med det tar vi ansvar

Åker idag mot konferensen Lågaffektiva dagar i Malmö för att fördjupa och reflektera om min egen kunskap samt starta något nytt håll utkik!

Som en bro

Som en bro över mörka vatten ska jag bära dig

Vi behöver prata om det som är svårt, när meningen med livet fattas behöver vi möta människor genom att vågar fråga, finnas och ta hjälp av profession.

Att få beredskap i att möta mörka tankar om livets mening kräver tillgång till empati för andra och sig själv. Vikten av att som personal, medmänniska och vän veta hur pratar jag, när behöver jag kalla på hjälp och hur tar jag hand om mig själv.

Här kommer länk för hjälp https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/sjalvmordstankar/till-dig-som-har-sjalvmordstankar/

Länkar här till en av de underbaraste människor och samtidigt mest professionella läkare jag vet UllaKarin Nyberg som beskriver samtalet kring självmordstankar som samtalsvirkning

Bättre tillsammans

När jag ser människor mötas och dela erfarenheter och utvecklas tillsammans händer något med mig. Jag blir varm inombords, får fatt i mina idéer och känner mig delaktig i ett sammanhang.

Vi behöver inte kunna samma, vi behöver kunna olika för att berika. Vågar jag öppna och lyssna kommer ny kunskap fram, kunskap som jag inte hade innan som jag kan lägga till eller bara låta vara hos personen som besitter den.

Tar vi vara på varandra finns möjligheten att lyssna aktivt och med ödmjukhet förstå att utan varandra kan vi inte hjälpa, med varandra har vi gemensam kraft. Det kräver mod och att vi släpper prestige.

Så låt oss gemensamt prova och ha fokus på den vi är till för att stödja, det är då magi kan skapas eller som vi med andra ord kan uttrycka, att möta helt mänskliga behov.

För att våga göra annorlunda behöver vi ibland ta en ny väg.

Våga vara operfekt

Bättre tillsammans

Jag har under hela mitt yrkesliv haft en tro på att vi blir bättre tillsammans om vi släpper prestige, blir nyfikna och vågar säga “nej det här kan inte jag”.

Vill jag möta och förstå en människa behöver jag sluta tolka och våga fråga samt be annan profession om hjälp när jag inte räcker till. Det jag ofta ser och hör är att vi kliver över varandras gränser och försöker göra varandras jobb utan att ha den professionen. Det är av vikt att ta lite mer ansvar än vi behöver men att samtidigt se varandra som resurser och be om hjälp.

När vi släpper prestige finns utrymme för att huvudpersonen kan få tillgång till samlad kompetens .

Samverka där vi delar ansvar med huvudperson och närstående är min vision för mitt yrkesliv.

Vågar du vara operfekt och blotta att du är människa och ibland (när det gäller mig själv är det ofta) gör misstag, säger fel, glömmer och ta fullt ansvar för det. Vågar du be om ursäkt när det du sagt gjort någon ledsen? Är du som jag en person som i mitt yrke besitter en viss makt tänker att jag att ursäkter behöver ligga ännu närmare.