När jag var liten hade min morfar en tavla med en mångata över sin säng. Jag satt ofta och drömde mig in i tavlan den symboliserade något vackert och magiskt för mig. Aldrig kunde jag drömma om att bo vid en sjö med en mångata utanför mitt fönster. Stannar upp i tacksamhet över att jag får vara just här i det vackra.
Att aldrig sluta drömma, att våga och att stanna upp och njuta av nu.
Jag vet också att dela känslor och att våga vara sårbar ökar trygghet och gemenskap i det svåra och det enkla.
Tacksam för att ha varma generösa vänner och kollegor att hämta kraft ifrån och dela kraft till.
